Åldern är ju bara en siffra! Eller?

För ett tag sedan trillade det in ett mail i min inkorg. Rubriken skvallrade om att det var en intresserad kandidat till en av våra aktuella processer. Mycket riktigt var det så, personen berättade kort om sin erfarenhet men avslutade med ”Men jag är 49 år. Är det lönt att jag söker med tanke på min ålder?”.

Jag fick en liten klump i magen av den sista meningen. Mina tankar vandrade till att han sökt jobb ett längre tag och att han upplevde att han p.g.a. av sin ålder inte fått någon av dessa tjänster. Jag ringde upp personen i fråga. Mailskrivaren var en glad potentiell kandidat som var sugen på nya utmaningar då han i sin nuvarande roll inte riktig fick jobba med det han ville, IT och teknik! Nu var det tyvärr så att han bodde på annan ort än där den utannonserade tjänsten var men han sa att inom något eller några år var han redo att flytta dit hans nästa uppdrag kunde tänkas ta honom.

I min roll som kandidatansvarig handlar ålder om just bara en siffra. Det som jag lägger stor vikt vid utöver att man har de kompetenserna som kunden efterfrågar, i vårt fall de tekniska bitarna, är vad man som kandidat själv vill. Om jag ska presentera en potentiell framtida anställd för en av våra kunder vill jag veta att kandidaten kan se en framtid hos detta bolag och att rollen motsvarar den vision som kandidaten någonstans har om sin framtid. Då är inte siffran i passet det avgörande.

En klok kvinna sa en gång att en rekryteringsprocess är precis som ett äktenskap, man ska välja varandra och säga ja till att jobba mot samma mål. Sen med det sagt behöver det inte vara en livslång saga, men ändock fint om det blir det.